Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss. Ibland blir det bättre än vad vi någonsin vågat hoppats- och drömma om. Men det händer också att livet tar en helt annan vändning och drömmar går i kras.

 

Jag har förmånen att få jobba med människor. Gamla människor. Människor som har levt länge, människor som har upplevt glädje- och sorg och som många gånger har fått arbeta och slita redan i tidiga år. Det vittnar rynkorna i deras ansikten och på deras händer om. Märkta av tiden likt kolbitar som slipats- och formats till diamanter. Fyllda med livserfarenhet och visdom. Värdefulla. Betydelsefulla.

 

Att åldras är naturligt. Vi blir gamla, och tiden har sin gång. Kroppen blir trött och sliten. 

 

Tyvärr drabbas många av våra äldre av sjukdomar. Demens. Diabetes. Hjärt- och kärlsjukdomar. Cancer.

 

Och så de där sjukdomarna som är ovanliga. Sjukdomar som sakta bryter ner kroppen utan att påverka huvudet. 

 

Ett par som träffas i vuxen ålder, på ålderns höst, som förälskar sig i varandra och gifter sig. Drömmer, planerar och lever ett gemensamt liv. Och plötsligt omkullkastas allt. Din livskamrat blir sjuk. Drömmar slås i spillror, och livet blir en kamp. En strid som inte går vinna....

 

Vi vårdar våra gamla och sjuka. Och vi vårdar deras anhöriga. Vi finns där för att lyssna. Vi finns där för att ta emot deras känslor som många gånger yttrar sig i glädje och tacksamhet men också i missnöje och i sorg. De uppbringar styrka för att finnas vid sina nära- och kära samtidigt som deras värld sakta men säkert rasar i takt med att deras närstående försämras. 

 

Det är en balansgång på en mycket skör lina att på ett professionellt sätt bemöta dessa anhöriga och bekräfta dem i deras känslor. Och det är inte lätt. 

 

I våra sinnen och i våra hjärtan kommer vi alltid att förbli dem vi är, men omständigheter som är utom vår kontroll tvingar oss ibland agera annorlunda mot vad som förväntas av oss. Döm aldrig en människa på förhand. Våga vara snäll. Och dela med dig av ditt leende. Många gånger kan ett leende vara skillnaden. 

 

Jag känner en ödmjukhet till livet. Jag får arbeta med dessa fantastiska människor. Jag har god hälsa och en underbar familj. Det är lätt att ta det för givet. Stanna upp och fundera över vad just du är tacksam för. Och tala om för de dina att du älskar dem.

 

Love life!

 

/Malin