För några veckor sedan överräcktes en inbjudan. Vi hesiterade aldrig utan tackade ja på stående fot.

 

Dacapo. Det var åter dags för oss fyra familjer på vår lilla ände av gatan att träffas och umgås tillsammans. Fyra familjer med sammanlagt tio personer i åldrarna åttionio- till åtta år och med en medelålder på femtio plus. En härlig konstellation av människor som har kommit att bli en viktig del av vår vardag och vårt liv.

 

Som traditionen bjuder blev vi serverade såväl god mat som gott att dricka, och för första gången i mitt snart trettiosexåriga liv så smuttade jag på punsch. En smak som efterlämnade en söt och spännande munhåleupplevelse.

 

Vi hade dagen till ära förärats med ytterligare tre deltagare. Nygamla möten. Möten som lämnade ett positivt avtryck inför framtiden.

 

Våra grannar ska förvandla sin dröm till verklighet. Efter en tid med vacklande hälsa med allt vad det har inneburit för samtliga inblandade så har tillståndet förbättrats avsevärt och de planer och drömmar som tidigare hade fått senareläggas kan nu förverkligas.

 

Och det är just det som livet handlar om. Att leva. Här och nu. Livet väntar inte.

 

Fascineras över våra grannar.

 

Vårt äldsta grannpar som levt tillsammans i många år och där mannens omhändertagande gentlemannamanér fortfarande ger sig till känna. Stöttar sin maka på alla sätt. 

 

Vårt näst äldsta grannpar som avslutar fyller i varandras meningar och där det finns en underliggande kärlek bakom den till synes stundtals hårda jargongen dem emellan. 

 

Gammal kärlek rostar aldrig. 

 

Jag hoppas och önskar att jag får samma möjlighet som har givits de. Att få leva ett helt liv tillsammans med den man jag älskar. Att få åldras tillsammans med honom. 

 

Gläds med våra grannar som kommer att följa sina drömmar. Gläds över kärleken.

 

Tro på att allt är möjligt och se bortom alla hinder. 

 

"I´m ready now to follow my heart and chanses are we´re gonna make it through. If you believe it to the dreams are coming true" / J. Elofsson

 

Love life!

 

/Malin