När vår äldsta dotter fick veta att hon skulle bli storasyster så visste hennes glädje inga gränser. På hennes treårsdag fick vi veta att det var ännu en älskad dotter som vi väntade. 

Maj månad är en av de månader som är lite extra speciell och betydelsefull för mig. För det var i maj som lillan kom till jorden. En mycket efterlängtad lillasyster tillika dotter. Det är snart tolv år sedan. Och även denna lilla tös föddes en afton. 

Pingstafton. Den tionde maj 2008.

Minns att jag satt hemma vid köksbordet och njöt av utsikten. Allt det spirande och skira gröna. Gick med min äldsta dotter till- och från förskolan varje dag och försökte att insupa såväl våren och allt det fantastiska som var på gång runt omkring mig men också det faktum och känslan av att ha ett ljuvlig flickebarn i min famn och ännu ett litet barn i magen. 

Att stanna upp mitt i ett skeende och njuta. Känna ödmjuket, tacksamhet och glädje. 

En rådande tidlöshet. Mitt i ett skeende.

Fredagen den nionde maj gick vi tillsammans till förskolan i sakta mak och filosoferade över både stort och smått, Lowa och jag. Det var en fantastisk vårdag. Vid tiden för hämtning hade jag börjat få förvärkar, och när en av pedagogerna frågade om graviditeten började kännas tung, med anledning av att det närmade sig BF och att värmen var högst påtaglig även för en person utan extrakilon att bära på, så replikerade jag att bebisen gärna fick komma tidigare än beräknat. 

Tänk om jag hade vetat hur rätt jag skulle få...

På kvällen somnade vår stora tjej gott och intet ont anande om att hon inom ett par timmar skulle få träffa sin efterlängtade syster.

Samma natt föddes en livslång kärlek och vänskap mellan två systrar. 

Snart skulle jag ha två döttrar. Dubbelt upp. En komplett familj. Inte alls självklart. Ett privilegium. 

Två timmar och fyrtiofem minuter efter vår ankomst till förlossningen fylldes vårt rum av skriket från en nyfödd liten tjej. En tjej som tidigt visade prov på en mycket stark egen vilja och beslutsamhet. 

Efterlängtad. Älskad. 

Hon har, precis som sin storasyster, ett stort hjärta och en nyfikenhet på världen och människorna omkring sig. Ogillar orättvisor med det stora, starka men likväl ödmjuka rättspatos hon har och hon räds inte att framhäva dem.

Vår äldsta dotter visade redan från första mötet med sin lillasyster att hon är en person som kommer att finnas där för sin syster. Oavsett. Hon ville vara nära. Hålla sin syster. Klappa henne och överösa henne med pussar och kramar. Närheten. Prata med henne. Måna om henne på alla tänkbara sätt. 

Och även om lillasyster till en början tenderade att visa sin uppskattning på ett mindre tillfredsställande vis så gav storasyster aldrig upp. Hon visade att hon fanns där. Obevekligt och oförtrutet vid sin systers sida.

Livet och kärleken i dubbel bemärkelse. En rikedom så omätlig och outsinlig.Jag är ödmjuk inför det faktum att jag har fått möjligheten att bli mamma. Jag har allt jag någonsin vågat drömma om och mer. 

Underbara minnen.

Och nya ögonblick och minnen skapas hela tiden. Ständigt. 

Älskade Emma. Använd din nyfikenhet till att utforska och lära. Dina kloka ögon som betraktar utan att döma och som ser det vackra i det lilla. Ditt stora hjärta och all den empati och kärlek som du känner för både djur och människor. Din förmåga att se allt runt omkring dig med en genuin öppenhet. Glädjen du upplever i möten med nya platser och nya människor. Din passion för fotboll.

Knyt nya kontakter. Skapa minnen. Gå inte alltid dit vägen leder. Gå istället där ingen väg finns och lämna spår. 

Var den levnadsglada och underbara tolvåring som du är.

Grattis på tolvårsdagen Emma! Vi älskar dig mer än mest och för alltid.

Love life!

/Malin