Att sluta ögonen är att vända blicken inåt. Det är att se med hjärtat. Att k ä n n a med hjärtat.

Det strålar där inuti.

Och det avspeglar sig i våra leenden. 

Vi kan blunda för det vi inte vill se, men vi kan inte upphöra att känna med våra hjärtan.

Låt det leende du bär, och ditt inre ljus, få lysa när höstens gråkalla kappa sänker sig över oss. I ett evigt strilande regn, när löven så sakteliga faller ner mot marken för att lämna träden nakna och kala och när dagarna blir alltmer ljusfattiga.  

Se det vackra och förgängliga i att återigen få uppleva hur en årstid gör sorti och hur en annan årstid föds.

Hur livet, det förgängliga, sköra och bräckliga, har sin gång i denna så vidunderliga värld.

Årstiderna, de oföränderliga, definitiva och beständiga, låter oss få känna med våra hjärtan. Låter oss få vända blicken inåt för att vårt inre ljus ska få lysa med all sin värme och med all sin kärlek. 

Ljuset, värmen och kärleken som tränger undan det mörka och kalla. Som en varm själslig och hjärtlig beröring. 

Det är inte vad vi har utan vad vi gör och hur vi väljer att förhålla oss till det. 

Love life!

/Malin