Årets julkalender har återigen gått rakt in i mitt hjärta! 

Det är framför allt två saker som jag bär med mig; oavsett vad andra säger så sluta aldrig tro på dig själv och din egen förmåga, och den finaste present du kan få är en vän.

"Även den minsta person kan få den största betydelse". Och jag ser gärna att det gäller även i det omvända; att även den åldrande personen kan få bevara sitt värde och sin betydelse. Bevingade ord från förra årets julkalender.

Det blir allt mer vanligt att skänka pengar till hjälporganisationer istället för att skicka julkort. Och det är en fin gest. Att ge till behövande. Men det ena behöver inte utesluta det andra. För många så är måhända det där lilla julkortet ett av få glädjeämnen i juletider. En hälsning som frammanar minnen och känslor från en svunnen tid. Vi får inte glömma dem som är oss nära i våra försök att hjälpa andra. 

Sista avsnittet av julkalendern frambringade så mycket känslor. Tårarna brände innanför ögonlocken. Sensmoralen var så stark och så tydlig. Tillsammans är vi starka. Alla är vi viktiga och värdefulla. Och med inga- eller nästintill obefintliga medel kan vi ändå skapa en känsla av värme, gemenskap och kärlek. Endast fantasin sätter gränser. 

Och nu har vi ännu en gång firat julafton tillsammans. Allihop. 

Efter förra årets succé var vi många som längtade efter att få rulla tärningen i julklappsspelet. Och det är märkligt hur ”rätt” julklapparna hamnade trots att mottagaren inte hade den ringa aning om vad som fanns i paketet. Måste ju vara givarna som helt enkelt hittat rätt sak till rätt person.

Tomten kom på besök till förtjusning hos både stora- och små. Min yngsta dotter satt som vanligt och studerade tomten noga, såg efter kännetecken och lyssnade noga till rösten bakom skägget. Och jag tror att hon lyckades lista ut vem som dolde sig bakom skägget, men hon valde att hålla det hemligt för sina små kusiners skull.

En av mina klappar frambringade ytterligare en känslostorm i mig. Missförstå mig rätt; jag är oerhört tacksam över alla de klappar jag har fått, men denna lämnade tydliga spår i både hjärta- och själ. Givaren är en sann förebild för mig i livet. På alla plan. En person som förstår, som lyssnar och som stöttar. Som alltid finns där. Såväl i medgång som i motgång. Som alltid har gett till andra, oavsett. Och som har lärt mig att förstå det fina i att få ge. Att det inte nödvändigtvis handlar om det stora och det kostsamma utan tvärtom, att du med små eller nästintill obefintliga medel kan ge till andra. Att delad glädje verkligen är dubbel glädje.

Jag har många sådana underbara människor i min närhet. Och det finns ingen rikedom i världen som slår den som jag har- och känner inför min familj och alla mina fantastiska vänner. Alla lika viktiga och lika värdefulla. Alla älskade och underbara.

Det är en rikedom att få älskas och att älska. 

Omätbart. 

I år hann jag inte se- och lyssna till kungens jultal. Men tre av de viktigaste delarna ur förra årets jultal tycker jag är lika aktuella än idag. Mod, omtanke och handlingskraft. Och med anledning av sensmoralen i årets julkalender så är det värt att tänka tillbaka och begrunda.

Modet att våga vara den du är.

Omtanken för dina nära- och kära och dina medmänniskor.

Och handlingskraften att göra just det; att våga vara sig själv, stå upp för den du är och våga visa och stötta andra att våga göra detsamma. Att våga vara snäll.

Sluta aldrig att tro på dig själv och din egen förmåga.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

God fortsättning!

Love life!

/Malin