Det är det jag måste göra. 

 

Göra om och göra rätt. Våga släppa kontrollen och lita på känslan i hjärtat. Se till möjligheterna. 

 

Fjorton år. Kanske inte en evighet men en nog så betydande och viktig del av mitt liv. Upplevelserna och minnena är många. Likaså skratten och tårarna. Tillsammans uträttade vi stundtals underverk med nästintill obefintliga medel.

 

Vi har tillsammans fått följa många människor på deras sista resa i livet. Fått ta del av livsöden som lämnade mycket kvar att begrunda.

 

Och just det ordet, tillsammans, det ligger till grund för allt.

 

Det var inte jag. Och det var inte han eller hon. Det var vi.

 

Tacksamhet är hjärtats minne.

 

Jag har fått möjligheten att lära känna de mest fantastiska människor. Människor som har kommit att bli underbara vänner för livet.

 

Jag tog ett beslut. Ett, för mig, stort kliv utanför min bekvämlighetszon. Och det har jag aldrig ångrat. Tvärtom. Jag utmanade min största "fiende" nämligen mig själv. Utmanade och vann. 

 

"Att våga är att vinna"

 

Tankarna och funderingarna har varit många.  

 

Nu står jag åter igen vid ett vägskäl. Och jag ville tro att jag hade valt väg. Men jag hade fel. Vägen jag hade valt var en väg som var välkänd för mig. Den var "trygg". Jag visste vart den ledde, vilka uppförsbackar som skulle komma i min väg. 

 

Så trots allt vankelmod så bestämde jag mig för att välja den väg som inte var lika välkänd. Den väg som fortfarande väntar på att bli upptrampad och vars uppförs- och nedförbackar jag bara har kunnat ana. Måhända inte lika "trygg" men utmanande och spännande. Och rätt för mig just nu.

 

Med stöd från mina "gamla" vänner och alla mina nära- och kära, med nyvunna vänner och deras fantastiska stöttning och support, redo att anta nya utmaningar och med ny luft under vingarna ger jag mig ut på nya äventyr!

 

Love life!

 

/Malin