Igårkväll brann himlen. Obeskrivligt vackert. Bara några timmar tidigare hade ett regn- och åskoväder passerat. Mitt under vår promenad. Vi fick springa in under ett träd och ta skydd från regnet som bokstavligen stod som spön i backen. Och där, under den enorma eken, stod vi. I skydd av ekens gröna, härliga lövverk. Med hans armar omkring min midja, och i värmen från hans kropp, stod jag och blickade ut över landskapet framför oss. 

 

"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken". 

 

Livet, kärleken, äktenskapet.

 

Med- och motgångar.

 

Lika starkt och vackert som himlen brann igårkväll, lika svagt lyser kärlekens låga emellanåt när vi kämpar med den grå vardagen som obönhörligen pågår. När vi brottas med det ofrånkomliga och försöker mötas samtidigt som det vi vill- och drömmer om tycks utopiskt.

 

Men lågan fortsätter oförtrutet att lysa. Kärleken övervinner allt.

 

"Efter regn kommer solsken"

 

Vi har någonstans på vägen i vårt slit med den grå vardagen och i att rå om och rusta upp vårt hem glömt bort att leva och vara. Och så är det måhända för de allra flesta. Vi ger oss hän i allehanda projekt och går in för vår uppgift så till den milda grad att livet blir slentrianmässigt. Det allra mest nödvändiga tas omhand. Resten går på sparlåga. 

 

Och temporärt fungerar det. 

 

Med regnvattnet rinnande nerför våra ansikten såg vi på varandra och log. För visst behövs det ett rejält åsk- och regnoväder emellanåt för att vi ska uppskatta de varma och soliga dagarna.

 

Precis som i livet, kärleken och äktenskapet. Något som får oss att stanna upp och bryta det slentrianmässiga beteendet.

 

Vi ska ge ljuset den kraft det behöver. Och även om lågan ibland ter sig liten och obetydlig så lyser den. Det är när vi begrundar den lilla sparlågan som vi kan förnimma kraften, värmen och ljussken från det ljus som brinner med full låga. Likt den eld som flammar upp i våra hjärtan när vi stannar upp och ser varandra.

 

As time goes by...

 

Love life!

 

/Malin