Det är få förunnat att få omge sig med människor som är villiga att ge av sig själva och sin dyrbara tid för att stötta och finnas nära. Jag vill hoppas och tro att vi alla har någon i vår närhet som kan kännas igen i den beskrivningen.

 

Vänner som alltid finns där. Oavsett vad. Oavsett när.

 

Jordbundna änglar.

 

"Du ger av din glädje så att jag blir varm.

Du delar med dig av din styrka så att jag kan lyfta.

Du slösar med ditt hjärta så att mitt blir lite större.

Tack min vän" /Carolina Gårdheim

 

Jag är ödmjuk och tacksam över det faktum att jag har sådana personer i min närhet. 

 

Igår skulle jag genomgå en undersökning som jag har haft många tankar kring. Jag har låtit mina hjärnspöken få fritt spelrum och de mörka tankarna har stundtals hotat att släcka det lilla ljus av förnuft och realitet som brunnit på sparlåga inom mig. 

 

Väl medveten om att undersökningen i sig inte är komplicerad och att många genomgår undersökningar som är både värre och mer komplicerade så ter sig mina bekymmer minst sagt blygsamma. 

 

Men att ha stödet från en vän i en situation där du känner dig både utsatt och modfälld betyder allt. Känslan av att inte vara ensam. 

 

Undersökningen gick bra även om det var olustigt och stundtals obehagligt. Det tål att uppmärksammas alla de fantastiska människor som arbetar inom vården. Alla yrkeskategorier. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Som upplyser, stöttar, lugnar och tröstar på ett minst sagt professionellt sätt. Som också får dig känna dig sedd, hörd och bekräftad. Att det är OK att känna som du gör. 

 

Hade planerat in två möten efter besöket och undersökningen på lasarettet. Fick skjuts av min kära mor. Jag hade inte riktigt förutspått att jag skulle må så dåligt som jag gjorde. En fruktansvärd huvudvärk och ett illamående som fullständigt övertagit min kropp. Måhända en bieffekt av den fasta som krävs innan en genomgår undersökningen. 

 

Jag lyckades iallafall att hämta mina två glasögonpar som jag beställde för några veckor sedan. Nöjd med mina beslut gällande bågarna och deras form och utseende. Nöjd och stolt över att jag vågade tänka utanför ramen. Lite utanför min bekvämlighetszon. Kanske inte så stort egentligen, men för mig kändes det så. Stort, modigt och bra.

 

Sedan vidare till det stora, gula huset. För att hämta kvarglömt gods hos yngsta dotterns kompis. Smidigt när världen inte är större än att kompisens mamma arbetar på samma arbetsplats som jag tidigare arbetade på. Och väl där träffade jag min före detta chef. Han överlämnade en avskedsgåva från min före detta arbetsgivare, och det var med blandade känslor som jag mottog gåvan.

 

Missförstå mig rätt; jag är självklart både glad och tacksam över gåvan jag fick, men det var känslan av ett avslut som var jobbig. Ett definitivt avsked. 

 

Den vackra glaspjäsen kommer alltid att påminna mig om tiden i det stora, gula huset. Tacksamhet är hjärtats minne. 

 

Väl hemma bröt jag fastan och lade mig i soffan. Det dröjde inte länge förrän Sigge kom och lade sig alldeles nära. Och innan jag visste ordet av så hade jag slumrat till, för jag vaknade inte till förrän yngsta dottern kom hem från skolan. Satt sedan med båda mina döttrar och båda katterna omkring mig och kände mig varm i både hjärta och själ.

 

Lät mig bli förströdd av TV:n igårkväll. Uppkrupen tätt intill min älskade make lyssnade vi till Timothy Snyder, hitoriker vid Yale universitet, som var en av kvällens gäster i talkshowen "Skavlan". Han sa något som jag tog till mig, och som jag tycker och anser vara mycket viktigt och lärorikt. Han sa;

 

"Det du säger betyder bara något om mottagaren förstår det. Du måste kunna förmedla ditt budskap, och det kan du inte om du inte kan se världen ur andras ögon. Det är empati. Man kan inte förmedla saker utan fakta, men inte heller utan empati." /Timothy Snyder, historiker vid Yale universitet.

 

Tänkvärt. Så enkelt. Egentligen. 

 

"Skulle jag önska mig något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjligheternas lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten." /Sören Kierkegaard

 

Love life!

 

/Malin