Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

 

Mod. Det krävs mod. Mod att våga vara den du är. Mod att stå för den du är. Även när den du är inte alltid är förenligt med den som andra vill att du ska vara.

 

Kanske allra mest just då...

 

Vi kan inte tycka om alla. Och det behöver vi inte göra. Gilla olika. Men det är en väsentlig skillnad på att fördöma en person av den enkla anledningen att en inte delar samma åsikter och värderingar. Att falla för lättheten att tro att du inte fördömer. 

 

Det finns något fint i att se skillnaden mellan sak och person. 

 

Med en självkänsla som är i behov av en höjning och med ett sviktande självförtroende så försöker jag ändå tänka att positivt föder positivt.

 

Jag hoppas och tror att jag, i mina försök att värdesätta och uppmärksamma mina nära- och kära, lyckas beröra dem någonstans. Om så bara i det lilla. Att de vet hur mycket de betyder för mig. 

 

Och att mina och kära ser förbi alla mina fel och brister...

 

För hur det än är så har vi alla våra fel och brister. Och vi har alla någon gång tappat modet. 

 

Rädslan för att visa vår sårbarhet kan te sig skrämmande och väldig. Men jag tror att det är just då som vi visar vår styrka. I stunderna av sårbarhet och utsatthet. 

 

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden" /Sinnesrobönen

 

Att våga är att förlora fotfästet en stund...

 

Love life!

 

/Malin