Fotspår
Födelsedag.
En känsla av upprymdhet och kärlek. En spänd förväntan. Och glädjen över att få dela alla dessa känslor med mina nära och kära. Den är överväldigande.
Jag känner en stor och ödmjuk tacksamhet i att få möjligheten att fira min födelsedag.
Att fortfarande, i vuxen ålder, få "sova räv" och höra hur resten av familjen smyger omkring och under största möjliga tystnad förbereder frukostbrickan. Leendet som sprider sig när tystnaden plötsligt bryts och samtliga familjemedlemmar hyssjar allvarsamt men ändå kärleksfullt åt varandra.
Och så den halvtysta nedräkningen strax utanför sovrumsdörren, sekunderna innan dörren öppnas och skenet från ljusen på brickan lyser upp i det annars så mörka rummet. Deras ljuva stämmor och pillemariska leenden.
Jag njuter mer än någonsin. För det kommer att komma en tid när barnen inte längre bor hemma. När stämmorna blir färre.
Precis som det ska vara.
Desto större anledning till att leva här och nu.
Och att ta tillvara.
"Det vackraste smycke jag har burit runt min hals är mina barns armar."
"Därför att jag fick dig att ta hand om mig. Och du fick mig att ta hand om dig...Fick vi varandra. Så är det." (John Steinbeck)
Jag är så otrolig lyckligt lottad som får omge mig med så många underbara och fantastiska människor i mitt liv. Mina kära, älskade vänner. Min släkt, min älskade lillebror med familj och mina älskade föräldrar.
Tack älskade mamma och pappa som gav mig livet och för allt som ni har lärt mig.
"En vän kan flytta bort - så långt att du aldrig kan träffa henne/honom igen. Och ändå är hon/han för alltid en del av dig" (Pam Brown)
Ni berör, såväl med ord som i handling, ni lämnar avtryck som bildar nya, fina minnen, och ni lämnar fotspår i mitt hjärta.
"Det finns människor som kommer in i våra liv och lämnar det igen. Det finns också människor som stannar en stund och lämnar fotspår i våra hjärtan. Och vi är aldrig mer de samma."
Tack för all uppvaktning!
Tack för att ni fick mig att känna och uppleva så mycket värme, glädje och kärlek. Både i litet och i stort.
"Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet" (Moder Teresa)
Love life!
/Malin