Besynnerligt

Känslorna är så många. En väg har nått sin ände, jag har nått mitt mål. Och jag är såklart glad. Och lite stolt. Men samtidigt tom. Och lite vemodig.

Vad ska hända nu? Hur ser min framtid ut? Vad v i l l jag…?

Har lite att förströ mina tankar med. Funderingar som ska befästas i verkligheten, och beslut som ska fattas. Kanske inte några stora, omvälvande beslut, men icke förty tillräckligt viktiga för att skapa grogrund och så småningom mynna ut i ett val.

Mitt val.

Att tappa fotfästet för en stund, för att få luft under vingarna och komma till insikten att det är genom att våga som vi lär och utvecklas.

Mitt bagage är fullt med nya kunskaper och klokskaper. Ett bagage som berikar och stärker. Och kunskap är ju som bekant inte tungt att bära.

Hela livet är ett enda stort lärande, och det är en svindlande känsla.

Och att våga är att mista marken för en stund. Det är också en svindlande känsla.

I slutändan ångrar vi bara det vi aldrig vågade göra…

Love life!

/Malin