Jag är så nära att bli fullständig i min föräldraroll. Fullständigt ofullständig. 

Jag famlar och vacklar i vissa avseenden samtidigt som jag i andra avseenden står fast och resolut.

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

Mod. Det krävs mod. Mod att våga vara den du är. Mod att stå för den du är. Även när den du är inte alltid är förenligt med den som andra vill att du ska vara.

Kanske allra mest just då.

En bitterljuv vedermöda att med den största kärlek och de godaste intentioner vara konsekvent och statuera gott exempel utan att egentligen veta hur, bara att, för att så sakteliga släppa taget och låta gå. 

Med en självkänsla som är i behov av en höjning och med ett sviktande självförtroende så försöker jag ändå tänka att positivt föder positivt.

Jag vill så gärna hoppas, önska och tro att jag, i mina försök att vara deras dagars upphov, kan ge dem de verktyg som de kan komma att behöva i livet. 

Och att de ser förbi alla mina fel och brister.

För hur det än är så har vi alla våra fel och brister. Och vi har alla någon gång tappat fotfästet och modet. 

Rädslan för att visa sin sårbarhet kan te sig skrämmande och väldig. Men jag vill tro att det är just då som vi visar vår styrka. I stunderna av sårbarhet och utsatthet. 

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden" /Sinnesrobönen

Att våga är att förlora fotfästet en stund.

Jag försöker att förstå och känna resonligt men lyckas inte alltid med den ädla konsten att införliva det som i mitt huvud och i mitt hjärta låter så klokt och klarsynt utan får det istället att raseras fullständigt när rädslan och oron tar över. 

"Det du säger betyder bara något om mottagaren förstår det. Du måste kunna förmedla ditt budskap, och det kan du inte om du inte kan se världen ur andras ögon. Det är empati. Man kan inte förmedla saker utan fakta, men inte heller utan empati." /Timothy Snyder, historiker vid Yale universitet.

Tänkvärt. Så enkelt. Egentligen. 

"Skulle jag önska mig något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjligheternas lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten." /Sören Kierkegaard

/Malin