Delad glädje.

Det var när jag hörde rösterna från två tjejer i bakgrunden och hur hennes röst i samma stund fylldes med iver och glädje som jag kände den. Den där känslan av delad glädje.

Hon var på en plats tillsammans med sina kompisar som hon hade längtat efter att få träffa. Och hon var lycklig. 

Att jag befann mig många mil därifrån spelade ingen roll. Varken för henne eller för mig. För vi kände båda glädje. 

På var sitt vis.

Jag var glad för hennes skull. För att hon får uppleva rikedomen av att ha vänner, att få vårda sina vänskapsrelationer och att få ha roligt tillsammans. 

Hon var såklart glad över att äntligen få återse kompisarna och över resan med husvagnen tillsammans med sin storasyster och pappa.

Vi befann oss på olika platser, åtskilda fysiskt, men nära varandra själsligt och i våra hjärtan.

Och som förälder är min största och enda önskan att mina döttrar ska våga vara de fantastiska människor de är och ge utlopp för all sin nyfikenhet och upptäckarglädje med vetskapen om att jag för alltid bär dem i mitt hjärta. 

Jag finns inom dem. 

Och så är vi alltid tillsammans.

Älskade dotter. Vart du än går, gå helhjärtat.

Love life!

/Malin