Tillsammans.

Just det ordet, tillsammans, det ligger till grund för allt.

Ett vi.

Tacksamhet är hjärtats minne.

Jag har fått möjligheten att lära känna de mest fantastiska människor. Människor som har kommit att bli underbara vänner för livet.

Jag tog ett beslut för några år sedan. Ett, för mig, stort beslut och ett stort kliv utanför min bekvämlighetszon.

 Och det har jag aldrig ångrat. Tvärtom. Jag utmanade min största "fiende" nämligen mig själv. Utmanade och vann. 

"Att våga är att vinna"

Med tacksamhet och ödmjukhet inför det som hade varit och med spänning och förväntan inför det som komma skulle.

Bemötandet och nyfikenheten i mötet med andra människor består.

Och det är just däri som likheterna i de två yrkestitlar jag har ligger. Att få bemöta, lära känna och få vara nyfiken på en annan människa utan att på något sätt kränka, förminska eller förlöjliga. Oavsett ålder på den person jag möter. Förbehållslöst. Nyfiket. Äkta.

Undersköterskan och barnskötaren. Två yrkeskategorier där omsorgen spelar en högst central roll och där all kunskap inte enbart går att förvärva genom akademiska studier utan måste omsättas i praktiken och i de bästa av världar tillsammans med sunt förnuft, empati och den största av omsorg.

I fredags arbetade en av mina arbetskamrater sin sista dag innan hennes tillvaro som livsnjutare på heltid tar vid. 

Och hon kommer att bli saknad på så många sätt.

Alla hennes spontana påhitt. Hon som med en räv bakom varje öra så mycket av så lite kunde göra.

Hon kunde konsten att entusiasmera, fascinera och fängsla och hon gjorde det

Med glädje, omsorg och en fantastisk fingertoppskänsla.

I somras agerade hon skräptant med avslöjande spiror och vid ett annat tillfälle spelade hon en genomsvettig vinterskugga i vår ”sandlåda” (en förvaringslåda modell större).

En sann barnskötare ”in action” för både barn, kollegor och byggnadsarbetare (!) att beskåda.

På måndag kommer platsen på parkeringen där hennes lilla turkosa bil brukade stå gapa tom, men hon har för alltid fyllt en plats i mitt hjärta. 

Vid avtackningen och det traditionsbundna fredagsfikat så överraskades även jag av mina kära arbetskamrater. Med min födelsedag nära förestående överräckte de en födelsedagspresent i form av en underbar ljuslykta. 

Det är ett privilegium att få arbeta tillsammans med människor som stöttar när tillvaron känns svårmodig och som delar det som är jobbigt för att förstärka det positiva och ha nära till skratt. 

Jag har haft förmånen att arbeta med fantastiska människor även under min tid som undersköterska. Människor som lämnat avtryck och som fortfarande förgyller mitt liv som de underbara vänner de är.

Vi säger inte adjö. Vi säger på återseende.

Tillsammans.

Love life!

/Malin