En kopp kaffe
Vi fyller inte livet med år.
Vi fyller åren med liv.
Med kärlek.
Och med bråk.
Med gråt.
Och med skratt.
Vi stöttar i såväl medgång som motgång.
Tröstar.
Lyfter.
Burna av en förunderlig styrka tryggt förankrad i ett ömsesidigt motiv.
Kärleken.
För oss blev den där koppen kaffe början på, inte bara en fantastisk vänskap, utan också början till ett gemensamt liv.
Min äkta make, min bästa vän och den man som gav mig det finaste epitetet av de alla; att få titulera mig mamma.
Vi började med varandra. Sedan fick vi, inte bara ett, utan två, högt älskade flickebarn. Nu har vi allt.
Familj är vad som händer när två människor förälskar sig i varandra.
På vår väg i livet där såväl bryderier som minnen och rynkor så sakteliga börjar ge oss båda de signifikativa dragen som årsrikedomen så tacksamt bär med sig.
Alla de tankemödor och skratt som har förskaffat oss rynkorna runt ögonen.
Så är livets gång i denna så vidunderliga värld.
Avtryck.
Fotspår.
Jag känner en outsinlig källa till lycka, värme och ödmjukhet inför livet tillsammans med dig. Och jag vårdar alla fina minnen som livet har förärat oss ömt i mitt hjärta.
Jag är en sjuhelsikes lyckofigur med en nästintill omätbar rikedom som får omge mig med dig och våra älskade döttrar.
Tillsammans.
Låt oss fylla kommande år med kärlek, mod, styrka, omtanke och handlingskraft.
For all that has been, thank you.
For all that is to come, yes!