Med dig fick jag det finaste av alla epitet. 

Jag blev mamma.

Du var aldrig självklar eller given. 

Men alltid älskad och högst efterlängtad. 

Från första stund.

Det jag kan lära dig är ingenting i jämförelse med vad du har lärt mig. 

Det är svårt att skriva utan att ögonen grumlas av tårar som bränner innanför ögonlocken.

Mitt älskade flickebarn. 

Som med styrka, nyfikenhet och mod har upplevt mycket. 

Och som med samma styrka, nyfikenhet och mod kommer att få uppleva så mycket mer.

Att få vara en del av ditt liv har varit- och är i allra högsta grad, en utmaning för mig. 

Min förstfödda dotter. 

Så lite jag visste. 

Så mycket jag kände. 

Men du visade mig vägen. 

Förnöjsamt, tryggt och med ett leende som ingen annan.

Din styrka har varit din främsta egenskap genom hela ditt liv. 

Och du är trygg i din styrka. 

Du vågar. 

Du är inte beroende av att ha någon vid sida, även om du såklart gärna delar livets utmaningar med dina vänner. 

Du har visat oss otaliga gånger att din styrka och din inre trygghet kan ta dig dit du vill.

Nyfikenheten. 

Disciplinen.

Viljestyrkan.

Att utmana sig själv. 

Att våga prova något nytt. 

Det är några av de egenskaper du besitter som jag beundrar hos dig. 

Du ser möjligheter och du vågar.

Och ditt öga som ser allt det vackra i din omgivning och i dina medmänniskor. 

Din förmåga att skapa utifrån det som också vi ser men även utifrån det som finns i ditt inre. 

Med penna och pensel skapar du de mest fantastiska verk. 

Och jag vill tro att det inom dig finns en glöd och en kärlek som spirar och gror och som får utlopp i dina alster.

Fortsätt vara den underbara människa som du är, min älskade dotter. 

Fortsätt vara nyfiken. 

Följ ingen och lär av alla. 

Fortsätt att göra denna världen till en bättre plats och ge oss mer av ditt underbara, smittsamma skratt, dina vackra ögon och ditt härliga leende.

Dina vingar bär dig vart du vill mitt älskade flickebarn. Du har dina rötter. Din tro på dig själv och din egen förmåga. En stabil grund att stå - och kunna falla tillbaka på.

Och vi bär dig för alltid i våra hjärtan. 

Som den högt älskade dotter och storasyster du är.

Jag tar tillvara på tillfällen när jag får vara nära.

Och när jag inte får så backar jag. Men bara kroppsligt. Själsligt står jag obevekligt kvar.

Följer dig på avstånd. 

Landar i det faktum att det är precis så här det ska vara. 

Det är inte bara våra barn som ska vidare ut i livet allteftersom deras inneboende önskningar blir större och deras nyfikenhet likaså.

Vi föräldrar ska också förlika oss med det faktum att vi har blivit degraderade till att vara statister i våra barns liv.

Som det ska vara.

Grattis på sextonårsdagen Lowa! 

Vi älskar dig mer än mest och för alltid.

Love life!

/Malin