Ännu ett år har passerat. 

Bara det i sig är värt att beakta och vara tacksam över.

Året som har gått har lämnat mig med en krackelerad tro, även om en liten, men alls inte obetydlig, låga av hopp och tillförsikt oförtrutet har brunnit i hjärta och själ.

Känslostormar har rasat i mitt bröst. 

Känslostormar som i ena stunden tenderat att yttra sig i uppgivenhet, bitterhet och sorg för att i stunden senare ge sig uttryck i glädje, tacksamhet och kärlek. 

En brydsam balansgång att i stunder när de förmörkade tankarna obemärkt smyger sig på och känslomässigt berör mig försöka uppbringa styrka och mod att stå emot de ohyggligt tvära kasten mellan glädje och sorg. 

Viljornas kamp.

Men jag tillåter inte mina känslor att få gömma sig i tystnaden. Tårarna avslöjar det som själen gömmer. 

En infernalisk overklighet i nuet. 

Livsresan. Denna bitterljuva odyssé. 

Minnen och rynkor blir så sakteliga allt fler och årsrikedomens alla signifikanta drag bär jag med stor ödmjukhet och tacksamhet. 

Alla skratt som har förskaffat mig kråksparkarna runt ögonen, allt grubblande och eftertankens kranka blekhet som har format ”bekymmersrynkan” i pannan och alla vackra minnen och fotspår som jag vårdar ömt i mitt hjärta.

Tid är hjärtats slag. Och så länge hjärtat slår finns det tid. Vi blir kanske aldrig riktigt redo för livet. Vi får kasta oss ut, leva ut våra önskningar och drömmar och ha tillit till att våra vingar bär oss. 

Även i de allra mörkaste stunder. 

Minnen skapas när vi allra minst anar det. 

Ett nytt år tar snart vid. 

Minns att vi med små eller nästintill obefintliga medel kan ge till andra. Att delad glädje verkligen är dubbel glädje.

Omfamna dem du älskar och låt dem få höra ditt hjärta och visa dem din omtanke. 

Begrunda det fina i att visas förtrolighet. 

Att få bära och innerligt bevara. 

Omhulda modet att våga vara den du är.

Och stå fast i din handlingskraft. 

Sluta aldrig att tro på dig själv och din egen förmåga.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

När ingenting är visst är allt möjligt.

Love life!

/Malin