Vi delar allt.

Glädjen och skratten som kittlar alla sinnen.

Det tunga och det känslomässigt tärande som berör både hjärta och själ. 

Sorglös, lätt och flyktig låg dimman utanför vår stuga. Bildade ett mytiskt, trolskt täcke över skog och hav. Horisonten suddig och konturlös och fastlandets silhuett knappt förnimbar. Den ensamma fyrens gröna blinkande sken i fjärran och vågornas stilla kluckande mot stranden.

Inne i stugan satt vi omhuldade av värme i skenet av otaliga stearinljus och insöp atmosfären. Lågornas lek i mörkret, den fysiska och själsliga värmen. Kaffet i våra koppar. Samtalen. Livsberättelserna. 

Inkännande.

Själsöppnande.

Det tunga och känslomässigt tärande omfamnade oss där vi satt. Som förstärkt av årstiden. Dimman utanför hade oförmärkt tagit sig in och tätnat och på samma gång vidgat och intensifierat våra sinnen. Skratten fastnade i halsen och luften blev stundvis ansträngd och tyngande.

Men den systerliga odelbarhet och absoluta visshet som vi delar, grundstenen i vår kvartett, är både tillåtande och försonande. Tryggt förankrad i våra hjärtan. 

När mörkret och skuggorna växer och vilsenheten i var och en av oss får oss att vackla står vi bredvid och bakom varandra. Vi backar, stöttar och bär. 

Tills skuggorna skingrat sig och de förlösande skratten som blivit tillbakaträngda i hjärtats vrå åter får porla sorglöst.

Vi kan blunda för det vi inte vill se, men vi kan inte upphöra att känna med våra hjärtan. 

Vi erfar varandras medgångar och gläds med varandra. 

Vi uthärdar livets motgångar tillsammans. Delad sorg är halv sorg.

Vi tar det goda med det onda. 

Våra hjärtan ser och omfamnar oss i livets alla skeenden. 

Ett systerskap. 

En ömsesidig förståelse.

”När natten är som mörkast förbereder sig gryningen för ljuset”

/Sofia Sivertsdotter

Tacksamhet är hjärtats minne. 

Love life!

/Malin