Ett hem är där de du älskar bor.

Vårt hem, vårt till synes lilla hus, med ett stort hjärta och en varm, välkomnande själ. 

Redan första gången jag gick in genom ytterdörren så kände jag en själsfrändskap med huset. Det fanns en välkomnande känsla av hjärtlighet. Som om huset omhuldade mig och omfamnade mig med glädje. 

Vi såg aldrig svårigheter, vi såg bara möjligheter. 

Tryggt har det ståtat i sextiosju år. 

Med murstocken som ett stort, varmt hjärta mitt i huset. 

En stöttepelare. Fundamental och självklar.

Trots att murstocken stod där så självklar så fanns det ingen eldstad i huset när vi flyttade in. I år är det nitton år sedan vi installerade vår braskamin och denna möbel har kommit att bli en självskriven del av vårt hem. En plats att samlas vid.

En av de platser vår förstfödda dotter uppskattade mest när hon var liten var just den framför braskaminen. 

Förändringens vindar har blåst såväl utanför husets väggar som innanför. 

Livet. 

Det har stormat i våra liv. Dimtäcken har svept in och gråkalla dagar har översköljt oss. 

I sällskap med oss flyttade även våra två fyrbenta pojkar in i huset, Thusse och Frisse. En omställning för oss alla att acklimatisera oss från att ha bott i en lägenhet till att nu husera på en betydligt större plats. Och även om vi gjorde allt för att tillvänja pojkarna deras nya hem så förolyckades sorgligt nog Frisse alldeles för tidigt. 

Stormen Gudrun skapade viss förödelse under sin framfart den åttonde januari tjugohundrafem. Om det var ödets nyck att jag inte kunde ta mig hem från jobbet den kvällen eller bara tur, eller rent av en lycklig kombination, får vi aldrig veta men plåten från skorstenen föll olyckligt ner på platsen där bilen skulle stått parkerad. En rönn i vår trädgård föll också när stormens vindar blåste som värst. Världsliga händelser i jämförelse med den enorma förödelse som följde i Gudruns spår. Men det var händelser som lämnade avtryck.

Konstellationer i grannhusen har förändrats. Några har förverkligat sina drömmar och flyttat och andra har gått ur tiden. Men oavsett så har vi haft- och har fortfarande, förmånen att få bo granne med omtänksamma och älskvärda människor. 

Stormar och förluster till trots har dagarna med sol, värme, glädje och kärlek överskuggat allt.

Den tjugofjärde mars tjugohundrafem åkte vi hemifrån som sambos för att nästa gång vi satte nyckeln i låset och komma hem göra det som en familj. Vi fick bära vår älskade, förstfödda dotter över tröskeln och in i det hus som sedan dess har varit hennes hem. 

Och vi hade förmånen att få bära ännu ett älskat flickebarn över samma tröskel, in i samma hus som också blivit hennes hem. 

Två döttrar som till en början delade rum. Innan vi hade boat in oss i källaren. Deras rum som också nyttjats som sovrum av oss. Och vårt sovrum som så småningom kom att bli ett av deras rum.

Föränderligt och omdanande. Rum har förändrats allt eftersom livet pågått och genom alla dess skeenden. 

Alltid med stor omsorg. 

Pannrummet i källaren som under husvisningen inte gick att beträda då det var överbelamrat med allehanda ting och maskiner har nu blivit ett rum till yngsta dottern.

Badrummet i källaren där definitionen badrum bestod i en sporadiskt uppställd duschkabin mitt i rummet. Ingen vattenklosett, inget handfat och när vi ser tillbaka på hur det badrummet upplevdes så var det troligtvis en högst tillfällig lösning för att skapa duschmöjligheter till en familj som vid den tiden bestod av fler familjemedlemmar än vad vi var. 

Idag är det ett stort badrum med kaklade väggar, klinkers på golvet och som inrymmer både vattenklosett och handfat. 

Tillfälliga lösningar är också lösningar. Otaliga överslag över tillgång till tid och pengar har vägt tungt i avgörandet av renoveringar av större mått och ofta utgör målbilden den morot och motivation som  gör att den tillfälliga lösningen känns överkomlig.

Huset har också sina dolda tillgångar. Under ett mindre charmigt, schackrutigt linoleumgolv i hallen kunde vi skönja ett grangolv som med lite kärlek och omsorg skulle visa sig bli alldeles fantastiskt. 

En av de målbilder som vi fortfarande har kvar innefattar att låta det fina grangolvet i övervåningens två sovrum få samma kärlek och omsorg och så småningom få utgöra ett lika ljust, vackert och levande golv som det i hallen.

Ekparketten i vardagsrummet har också fått nytt liv genom slipning och ett uns av vitt pigment i lacken. Med små medel går det att åstadkomma stora förändringar. 

I köket, husets hjärta, i vilket murstocken utgör en stor och viktig del, har vi låtit ljuset fått komma in. Två fönster fanns det när vi flyttade in, ett som vette mot norr och ett som vette mot öster. Utanför fönstret som vette mot öster kunde vi ana att det fanns potential för en blivande altan. 

Ganska snart började en önskan om att få bygga den potentiala altanen att gro i oss och efter sju år stod den så äntligen klar. Fönstret som vette mot öster fick ge vika för pardörrarna som nu möjliggör en förlängning av njutningen av årstiderna och som också ger morgonsolen den uppskattning som den förtjänar när den stiger på morgonen och sveper in i köket och skänker både ljus och värme. 

Badkaret i badrummet har skänkt många härliga stunder av bad, bubblor och bus hos våra döttrar men det fanns också en tid när badkaret fick fylla funktionen som diskmaskin. Under köksrenoveringen, när varken spis, kylskåp eller diskmaskin fanns att tillgå, fick vi hitta nya, tillfälliga lösningar för att lösa vardagsbestyren. En till synes enkel lösning men som jag utförde under en period där jag var kroppsligen begränsad. 

Köket stod klart en månad innan vår yngsta dotter föddes.

Resorna till och från det stora varuhuset med blågula bokstäver har varit många och atmosfären i bilen under resorna har varit av blandad karaktär. Spänning och förväntan vid avresa som lätt har förbytts till irritation och frustration vid hemkomsten. En organiserad villervalla med monteringsanvisningar, insektsnycklar och otålighet har inte hört till undantagen.

Och all den hjälp vi har fått under tiden för våra renoveringar har varit ovärderlig. Såväl släkt som vänner har varit behjälpliga i både stort och smått. 

Med några tydliga målbilder kvar och tydliga strategier för att uppnå det vi önskar och vill så ser vi fram emot att få uppleva mer av livet med allt vad det innebär inom dessa väggarna. Tillfällen att umgås med nära och kära, middagar att avnjuta, födelsedagar och jular att fira. 

Ett hem är där de du älskar bor.

Love life!

/Malin