"Den som är stark måste också vara snäll"

 

Ett ordspråk som innefattar så mycket. Som stark profil i det officiella rummet måste bör du föregå med gott exempel och som förälder ska du helst statuera bilden som den fulländade förebilden.

 

Och det är allt annat än lätt. Det är en ständig balansgång mellan det som är rätt och riktigt, kontra det som för en känns rätt, och som en, medvetet eller omedvetet, normaliserar till att bli rätt. Ofta utgör känslorna en roll som vågmästare. På gott och ont.

 

Med anledning av det som sker (och sägs) i vår omvärld så är det svårt att inte dra paralleller till en person med stort inflytande och med en mäktig position (och egoism) i stora, politiskt officiella, rummet. Där balansgången tenderar att bli minst sagt svajig och där känslorna spelar en stor roll. En kan ställa sig vankelmodig och frågande inför hur denne personens vanstyre kommer att arta sig i framtiden. 

 

Ingen är felfri, och såklart har vi alla våra skönhetsfläckar. Men när altruismen efterträds av egoism är det svårt att ignorera känslan av oro inför vad som komma skall.

 

"Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt"

 

Som förälder och förebild är jag långt ifrån perfekt- och felfri. Och det är just så som jag vill att mina döttrar ska se mig.

 

Som en altruist med skönhetsfläckar.

 

Love life!

 

/Malin