Ibland behöver vi en kompass.

Den som ser bortom det uppenbara, som hör det outtalade och som vågar tro på den potential och kunskap som finns. 

Den som ger oss mod och handlingskraft. 

Våra mindre bra egenskaper till trots, 

eller kanske snarare, tack vare våra mindre bra egenskaper.

Den som tillbakavisar det som våra fantasifoster hela tiden har intalat oss. 

De fantasifoster som tagit vår självkänsla i besittning och som har bidragit till den låga självuppfattning vi har. 

Fantasifoster som har karvat hål och skapat en tomhet i vår själ. 

Då behöver vi en kompass.

Den som istället ger oss en tro på våra inneboende möjligheter till förändring. En tro på oss själva och den potential vi faktiskt besitter. 

Den som kan (för)stärka det positiva, och samtidigt tillbakavisa det negativa som urholkat det uns av självuppskattning som finns och försvagat tron vi har på oss själva.

Den som ger oss modet och handlingskraften att våga försöka igen.

En kompass som kan låta kompassnålen rotera vilt men som till slut alltid pekar inåt, mot hjärtat. 

Som en varm, själslig och hjärtlig beröring.

Love life!

/Malin