Fundament

Så mycket av henne som finns i mig. Min älskade mamma.

Så självklart och samtidigt så förunderligt.

De delade egenheterna som går över tid och generationer.

Det fina i det gamla, bevarade inuti det pura, unga.

I en föränderlig tid blir det bevarade, trygga och beständiga där inuti det som utgjuter modet i oss. En grundpelare som stöttar och bär, och som vi kan sätta vår tillit och vårt mod till.

Modet att våga.
Modet att fortsätta.
Modet att stanna.
Modet att lyssna inåt.
Modet att säga ja.
Modet att säga nej.

Det blir allt tydligare att det som hon burit och en gång fått ärva, är det som jag, med den mest ödmjuka ynnest, nu stolt bär vidare. 

Egenheter som funnits sedan generationer och som jag nu kan skönja i dem mina. Ett förundransvärt arv.

Egenheter från hon som en gång levde och bar, som har burit och fått bära. Hon som nu lever vidare i sina barn, min mamma.

Hon, vars ljus lyser ikväll och minner om en saknad och en kärlek så stor. Hon som lever vidare i de hjärtan som älskar henne.

Hon, min mormor.

Love life!

/Malin




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

lovelifemore.blogg.se

Rätt upp- och ner. Högt och lågt.

RSS 2.0